Britt – Marie var här

I tisdags kväll bestämde jag mig för att hyra filmen Britt – Marie var här som är en roman av Fredrik Backman.

Som ni vet så är jag inget fan av hans böcker, men har sett denna och En man som heter Ove och älskat dem båda.

I början så kändes det som att även Britt – Marie var en bitter och sur karaktär. Min tanke var: ”Nej, inte en till butter person som ska tycka synd om sig.”

Filmen handlar om Britt – Marie 63 år som bor tillsammans med sin man Kent (Spelas av Peter Haber). Hon sköter hemmet och han jobbar. Hennes man drabbas av en hjärtinfarkt. På sjukhuset får Britt – Marie reda på att hennes man varit otrogen. Detta är startskottet på en resa som hon sent kommer glömma.

BETYG: 5 av 5.

HAR DU SETT FILMEN? KOMMENTERA GÄRNA OCH BERÄTTA VAD DU TYCKER OM DEN

En man som heter Ove

Jag har sett filmen En man som heter Ove några gånger.Men har inte ännu läst boken. Tycker personligen att filmen är bra men tragisk på samma gång. Man får följa Ove som liten pojke när han är på sin pappas jobb och upp i vuxen ålder som bovärd eller vad man ska säga. Han saknar sin fru och besöker graven nästan dagligen.

Jag är inte förtjust i Fredrik Backmans böcker.

Kan dela med mig av en av mina favorit scener i filmen. Den när han övningskör med sin kvinnliga granne som kommer att bli hans vän.

VILKEN SCEN TYCKER DU BÄST OM I FILMEN? KOMMENTERA GÄRNA

De tre sämsta böckerna jag har läst

Jag har hunnit läsa hela 30 böcker under året som gått, detta trots att jag började årets läsutmaning så sent som mars – april.

I det här inlägget tänkte jag berätta om de tre sämsta böckerna jag har läst. De böckerna finns med på denna lista för att de kändes röriga eller långsamma och tråkiga.

De är: (utan inbördes ordning)

  1. En sommar i Brighton – Lucy diamond
  2. Folk med ångest – Fredrik Backman
  3. Och så levde de lyckliga – Lucy dillon

Har läst Allt jag önskade av Lucy Dillon och tyckte bra om den. Såg fram emot att läsa fler böcker av henne. Det blev en flopp för mig.

Har inte läst mer än en bok av Backman tidigare. Det var Mormor hälsar och säger förlåt. Tyckte dessvärre inte om den. Gav det en ny chans när jag försökt lyssna på Folk med ångest. Den kändes rörig och jag fattade inte vad titeln på boken hade med handlingen att göra. Han hoppar fram och tillbaka hela tiden så jag har svårt att följa med.

En sommar i Brighton var seg och tråkig och smått rörig. Därför slutade jag lyssna efter några kapitel.